Portugal brinner

TEXT & FOTO Klas Lundström

Sommaren 2017 är den varmaste i Portugal på 40 år. Skogsbränder har släckt liv och väckt en het debatt om landets pappersindustri. I centrala Portugal sprids inte bara rädslan för skogsbränder och klimatförändringar, mest vill folk se ljuset i tunneln efter eurokrisen.

Hettan slår mot asfalten i Vimieiro i centrala Portugal. Det är 40 grader varmt. De som kan håller sig inomhus. Det var länge sedan det regnade. En lågt flygande brandhelikopter klyver såväl den klarblå himlen som tystnaden. Den flyger mot horisonten och en av få toppar som täcks med snö vintertid.

Nu dränks Serra de Estrela av brandrök.

– Tar det aldrig slut? ropar en kvinna i en bil som saktat in och åser rökmolnet.

Branden blir bara en notis under kvällens nyhetsprogram. Sommaren 2017 har många tv-team sänts till Portugals brandfronter.

Liksom Santa Comba Dãos brandmän.

Sergio Cordeiro har 12 timmar kvar på sitt 24-timmarspass. Han hämtar andan efter den senaste utryckningen och röker en cigg i skuggan utanför stationshangaren.

– Branden är under kontroll, men är knappast dagens sista.

Eller sommarens sista.

Under 16 år som brandman i Santa Comba Dão har han aldrig sett maken till torka. Greenpeace lyfter fram klimatförändringar som orsak till den varmaste sommaren på 40 år. Sergio var på plats i Pedrógão Grande och såg saker han alltid kommer tvingas bära med sig.

– Det var hemskt. Död och aska.

I juni utlöste den intensiva hettan 156 vildbränder som utraderade 110 000 hektar skog, orsakade enorm materiell förstörelse och krävde 64 människoliv. Riksväg 236–1 blev ”dödens väg” för de lokalbor som försökte undfly bränderna men i stället mötte döden i form av en eldtsunami. Släckningsarbetet tog tid, landssorg utlystes och en debatt om landets skogspolitik väcktes. I Pedrógão Grande planterades eukalyptusträd utmed vägarna, vilket fick experter att tala om en skogspolitik utan livlinor eller tillräckliga säkerhetskrav på privata bolag.

”Träd odlas ända upp till vägen, vilket är ett brott ifall ett träd faller över vägen så blockerar den framfarten för alla andra”, sa Caleb Cluff, en australiensisk journalist på plats i Pedrógão, till BBC.

Sergio drar ett sista bloss och blickar bort mot helikopterplattan. Brandmän hoppar snabbt in i en helikopter som sekunder senare lyfter mot Serra de Estrela beväpnad med 800 liter vatten. Inne i hangaren samtalar kollegor lågmält och dricker vatten. Sergio går efter några oöppnade vattenflaskor.

– Ta några, säger han. Glöm inte att dricka. Låt inte hettan knäcka dig.

Santa Comba Dão ligger sysslolös och väntar på kvällssvalkan. Ljudet av helikoptrar som landar och lyfter är ett givet inslag i vardagen. Vattenleden genom stadskärnan är torrlagd. Bränder har alltid varit ett problem i regionen, men vad som oroar Feizal Mussá mest är den ihållande torkan.

– Det har inte regnat ordentligt på över två år, säger han medan han vattnar sitt grönsaksland.

Feizal driver ett pensionat utanför Vimieiro och är bekymrad över att turister inte vågar besöka regionen så länge bränderna härjar. På tomten låg förut en brunn. Nu har den sinat och han tvingas hämta vatten från den allmännyttiga akvifer. Vilket innebär en ansenlig extrakostnad.

– Först den ekonomiska krisen och nu torkan, suckar han. Problemen tar aldrig slut.

I Vimieiro föddes Antonio Oliveira Salazar, landets senaste diktator som på 1930-talet gavs fria händer att leda Portugal ur den globala depressionen. Ett sätt var att fängsla oppositionella, ett annat att industrialisera skogarna som i stället för att integreras i de rurala lokalsamhällena blev skyltfönster till världsmarknaden.

Även Mercedes dos Santos växte upp här, men flyttade till Lissabon som 20-åring innan hon flyttade hem mitt under brinnande eurokris. Den senaste krisens stängde många butiker och barer. Jobb är svåra att få. Men efter en skilsmässa behövde hon både ett nytt jobb en ny bostad. Hon hyr en lägenhet ovanför en bar med sin dotter och jobbar på en fabrik som tillverkar mediciner.

– Jag tar de skift jag får. Oftast helger. Monotont jobb, varmt som synden under somrarna, men vad kan jag göra?

Hon stannar bilen utmed en grusväg och pekar ut över en fnösktorr dalsänka. I fjärran rinner Dãofloden inbjudande förbi i hettan.

– Låt dig inte luras, säger hon. Vattennivåerna är rekordlåga och jorden har svårt att återfukta sig.

Intill vägkanten rycker hon upp några eukalyptusstjälkar och håller fram askgröna blad. En frän doft. I dalen svettas eukalyptusträden på lydiga rader under solen.

– De är överallt numera. Roten till våra problem.

Mercedes är inte ensam om att kasta arga blickar mot eukalyptusodlingarna. Portugals premiärminister sa att det ”knappast var torra åskstormar” som orsakade de svåra junibränderna, vilket är den officiella brandorsaken, men till skillnad från miljörörelser vill den politiska makten inte peka ut pappersindustrin.

Eukalyptusträd är lättantändliga, vilket varit förödande under de senaste årens torkkombinerade hetta. Pappersmassa gjord på eukalyptus är emellertid en viktig exportprodukt och plantager syns främst i Portugals centrala skogsregion; historiskt känd för sina korkekar, vindruvor och olivlundar. Men återkommande ekonomiska kriser har tömt regionen på invånare och sett åkrar och lokala industrier falla samman och bereda vägen för eukalyptusplantager samtidigt som EU-sparpaketen 2011 förutsåg offentliga nedskärningar. Skogsindustrin var inget undantag och mindre anslag tillföll skogsröjning och tillsyn. Välkommet kapital till rurala zoner kom i form av privata skogsbolag som köpte mark och odlade eukalyptus, och således slöts en cirkel.

Nu växer emellertid krav på regleringar efter de senaste årens gränslösa expansion av eukalyptusplantager.

– Vem vet, säger Mercedes. Kanske är det redan för sent att vända på trenden? Vad har vi förutom våra fiskevatten? Jo, skogarna. Och snart inte ens dem.

Hon stannar utanför en igenbommad butik. ”Till salu”-skyltar är en vanlig syn numera.

– Här låg en fotobutik. Det första fotot av mig togs här inne. Jag var bara en liten flicka då. Alla gick hit för att bli porträtterade och familjen hade drivit butiken i generationer.

Inte bara lokalen är till salu; även vitrinskåp och möbler. Ekonomiska kriser och bränder har samma följder. Flykt blir ett måste och framtiden osäker.

– Allt förgås, säger hon.

En brandhelikopter klyver tystnaden.

Fakta

Portugal är ett Europas mest avskogade länder. 85 procent av all skog är privatägd, endast 3 procent i statlig ägo (lägst inom EU). Tillsyn och skogsröjning har länge varit eftersatt och något som Portugals regering så sent som i mars 2017 lovade att se efter. Att landets ursprungliga skogsbestånd ändrats drastiskt under de senaste decennierna – och i dag domineras kring tall och eukalyptus – tros ha bidragit till de senaste årens ökade antal vildbränder tillsammans med klimatförändringar.

Sparpaketen som Portugal ingick med EU under eurokrisen 2011 innebar minskade anslag till skogstillsyn. Sparpaketen har dock inte fått ekonomin på fötter och folks privata skulder har skjutit i höjden. En av de långtgående följderna som lyfts fram av den utdragna recessionen är allmänhetens misstro till demokratin, som triumferade 1974 i samband med nejlikerevolutionen och innebar slutet på ett halvt sekels fascistdiktatur. Den ekonomiska krisen har även sett ett ökat intresse för landsbygden och hållbar odling bland yngre urbana portugiser till följd av hög arbetslöshet i städerna.

Eukalyptus introducerades i Europa först på 1700-talet och kom snart att trivas i Portugal där trädet planterades för att hindra erosion. I mitten av 1900-talet blev eukalyptusträdet intressant för pappersindustrin och täcker bara i Portugal 1 miljon hektar mark (eller 25 procent av landets totala skogsområde). 2016 stod den för 4,9 procent av Portugals export (3 miljarder euro). Den socialdemokratiska regeringen ämnade redan före sommaren driva igenom ett förbud mot fler eukalyptusplantager, men det förblir oklart hur lagen kommer se ut, när den träder i kraft och hur den kommer påverka den inflytelserika pappersindustrin. Industrin menar att tusentals jobb hotas, särskilt i fattiga delar av landet som lidit svårt i eurokrisens spår. I dag erbjuder eukalyptusindustrin 3 000 jobb, de flesta i rurala områden.

Källor: CELPA, Politico, World Wildlife Fund, LA Times, BBC, World Forest Institute, University of Lisbon, Publico, Wageningen University, Revues.org, Financial Times, European Forest Institute, New York Times

Homepage