Tolstoj och det eviga Krimkriget
TEXT Klas Lundström
Striderna om Krims huvudstad Sevastopol 1855–1856 var kulmen på ett utdraget krig som har kastat långa skuggor över Europa. Dagens krig är som ett eko av Leo Tolstojs krigsromaner, och omvärlden kan lära av dennes insikter och vittnesmål.
Krimkriget 1853–1856 ritade om den geopolitiska kartan och bidrog till det Ottomanska rikets seglats mot kollaps och de västeuropeiska ländernas växande självförtroende gentemot den stora grannen i öst. För Ryssland kom förlusten att bli ett svårläkt sår, inte minst för eliten.
Den ryske författaren Leo Tolstoj förde dagbok och fångade Krimkrigets plågor, betydelselösa uppoffringar och förluster. Han var officer men skrev med krigsreporterns skarpa detaljrikedom. Skildringarna fick titeln Från Sevastopols belägring (1855) och det är synnerligen givande läsning än i dag, med tanke på den senaste tidens oroligheter. Om Tolstoj lär oss något är det att slaget om Krim lär pågå för evigt.
Tolstojs skildring vek av från den officiella linjen – kriget var inte hjältarnas plats, inte heller något oskyldigt äventyr. I krigets epicentrum, insåg han, kunde du inte lita på många. Allra minst de militära befälhavare som ena stunden talade om att strida till siste man för att i nästa kohandla med sina politiska motståndare.
Tolstojs summering av tiden på Krim ekar skrämmande inför 2014 års lågintensiva krig om halvön, med Ryssland å ena sidan och Nato och Ukraina å den andra: »Min berättelses hjälte, som jag älskar av all min själ, som jag sökt framställa i all hans eviga skönhet är – sanningen.«
Långt senare, efter att ha avfärdat sitt adliga blod och gett sig hän åt ickevåldsfilosofi och aktiv anarkism, skrev Tolstoj den på en gång enklaste och mest klarsynta analysen av imperialismens kärna: »Ägande är nuförtiden roten till allt ont. Fördelningen och säkrandet av egendom sysselsätter hela världen.«
I Krimhalvöns fall har ägarfrågan varit central, nästan en del av dess identitet. Ägartvister satte sin prägel på halvön redan före kriget i mitten av 1800-talet. Därefter kastades Krim omkring som ett skilsmässobarn mellan olika »ägare«. Antibolsjevikiska Vita armén kontrollerade Krim under det ryska inbördeskriget och ett tag var halvön en autonom republik innan den gavs som »en gåva till Ukraina« av Sovjetledaren Nikita Chrusjtjov på 1950-talet.
Leo Tolstojs författarskap påminner oss om vikten att förstå vilka historiska skeenden som tecknat vår samtid och som fortsätter att bestämma kursen för vår framtid. Det är inte bara i Krimkonflikten som vi kan dra lärdom av Tolstojs författarskap. Den korta romanen Hadji Murat (postumt publicerad 1912) är inget mindre än en mästerlig allegori och profetia över det samtida Rysslands intressen i Centralasien.
Även Hadji Murat bygger på Tolstojs egna iakttagelser och anteckningar, denna gång från de centralasiatiska bergskedjorna. Den värld som Tolstoj beskriver är lika mycket en krigsskådeplats som en knutpunkt för kulturer och individer att mötas som jämlikar. Men kriget reser murar och bönderna tvingas konkurrera sinsemellan för att hitta en plats i det expanderande Tsarryssland. Kaukasiska kriget (1817–1864) slutar med att Tjetjenien, Ingusjetien och Dagestan annekteras av Ryssland.
I vår tid skakades Tjetjenien av den ryska expansionsivern i två krig under 1990-talet. Med modernare vapen och fler dödsfall, men med samma gränser som sår split mellan människor. I Tolstojs berättelse om kriget i Kaukasus är makten och ägandet människans verkliga fiender, det som i sekler slitit sönder familjer, samhällen, civilisationer.
Liksom i fallet med Centralasien förefaller den ryska oligarkins strävan tämligen glasklar i dagens tvekamp om Krimhalvön: det handlar om geografisk expansion och ekonomiska fördelar. Mer ljusskygga och diffusa är Europas motiv, retoriskt förklädda till demokrati, frihet och EU-medlemskap. Imperialismen behärskar många språk.
Men Leo Tolstojs hjälte i Från Sevastopols belägring är alltid det första offret, även i de moderna konflikterna: när makt och ägande står på spel är ingen intresserad av sanningen.
Fakta om Leo Tolstoj och Krimkriget
Författaren Leo Tolstoj (1828–1910) är en av litteraturens giganter, mest känd för romanerna Krig och fred och Anna Karenina. Han kom från en av Rysslands mest förmögna släkter och ses som en av anarkismens och pacifismens centrala filosofer. I boken Från Sevastopols belägring berättar Tolstoj utifrån egna iakttagelser kring belägringen av Sevastopol 1854–1855 då Frankrike, Storbritannien och Ottomanska imperiet intog Krimhalvön. Med Sevastopols fall förlorade Ryssland kriget, som kostade över två miljoner människor livet. Boken Hadji Murat skildrar ett kaukasiskt uppror och har lånat namn av en verklig kaukasisk befälhavare som kämpade mot ryssarna.
Fotots upphovsrätt är upphävd och är hämtat från Wikipedia.
