Fortsätt slåss för kollektivet, Stefan!

TEXT Klas Lundström

Många minns sommaren 1994 som varm och fantastisk. Ja, jag såg också matcherna om nätterna och drömde om att få bli näste Romario eller Luis García under dagarna.

Men mest ville jag nog besitta förmågan att inte behöva tänka alls: min far Stefan hade dagen innan min skolavslutning gått bort i cancer och fick aldrig uppleva någon varm och fantastisk VM-sommar, än mindre någon mer sommar överhuvudtaget.

2014 är det 20 år sedan han gick bort och jag vill hedra hans minne med att lägga upp de bilder som finns på internet om honom. Han vann exempelvis TV-pucken 1961 (som ung hade jag hans medalj i trä på nattduksbordet) och den interna utvisningsligan som stenhård back när Hammarby tog klivet upp i hockeyallsvenskan 1967/68.

Stefan började spela ishockey i Skellefetå AIK och var en lagspelare i alla lägen och lärde mig vikten av att känna till historien för att förstå framtiden. Men allra viktigast att emellanåt ställa sig själv och omvärlden frågan: Varför?

Vila i frid, Stefan, och fortsätt att slåss för kollektivet och allas lika värde var du än är!