SÖMNENS KRAFT

Sömnens kraft


TEXT Klas Lundström


I SVT:s förnämliga öppna internetarkiv går det att famla sig fram till tv-serier som en gång i tiden gjorde ett djupt intryck. Kanske vet du inte varför, men något i tonen fick dig att ligga sömnlös och fundera.


För mig tog det lång tid att – som tonåring – börja tro mig begripa kärnan i tv-serien Soldater i månsken (2000, regi: Tomas Alfredsson).


I breda penseldrag handlar serien – mästerligt skriven av Klas Östergren – om människor som slutat sova och blivit vandrande och sönderstressade zombier i ett samhälle rest på konsumtion, titlar och jakt på kärlek. Människor som förlorat kontakten med sig själva och världen omkring sig.


Därför reser ett slags soldater i månsken, utsända av en stiftelse vid namn Hypnos, till människor nere på botten, som befinner sig i sammanbrottets återvändsgränd. Stiftelsen är finansierad av försäkringsbolag och banker, troligen även uppbackad av den politiska makten. Soldaterna hjälper människor att få sova: ibland med hjälp av en spruta, ibland med ett samtal, ibland genom att hålla dem i handen och ledsaga dem över sömnens tröskel.


Frågorna är två (och välkomna sådana även utanför fiktionen): Varför är det viktigt att få ledsna människor att sova? Och vem gagnas av det?


Människor sover alldeles för lite nuförtiden, vilket forskare har pekat på. Särskilt västvärldens livsstil kräver planering för att få ro och stillhet till sömnens läkande glömska. Att som i Soldater i månsken söva människor i nöd och sorg kan visserligen gagna individen, men också bidra till att sopa sociala problem under mattan.


Men klart är att samhället får fler problem att brottas med när vi håller oss vakna längre och längre. Förslag på höjd pensionsålder, fler arbetade timmar, längre pendling mellan jobb och hem och högre krav på arbetslösa gör det svårare för människor att få ihop tillvaron. I de flesta fall är det sömnen man tummar på i slutändan.


Förutom de sjukdomar som sömnlösheten kan ge finns det många exempel på katastrofer som aldrig hade hänt utan sömnbrist. Övertrött personal slarvade vid kärnkraftverket Three Mile Island 1979 och i Tjernobyl 1986. Sömnbrist fanns med i bilden även vid oljespillet utanför Long Beach i Kalifornien 1989. Och så mycket som 1 500 dödsfall i trafiken tros bottna i att förare nickat till bakom ratten i USA, marknadsekonomins högborg.


En annan sida av samma mynt är att sömnbrist är ett effektivt tortyrredskap. Att vägra fångar sömn - eller snarare sömnbrist - har bland annat använts som »förhörsmetod« av amerikanska armén vid Guantánamobasen. Med starkt sken och konstant buller hålls misstänkta terrorister vakna och drivs till vansinne. Ett tillstånd i vilket de till slut kan erkänna i princip vad som helst, bara de får sova sedan.


En människa sover nästan en tredjedel av sitt liv, heter det. Kanske är tron på möjligheterna att tygla de givna lagarna för stor; kan du resa till månen kan du väl leva på ytterst lite sömn? Men det är nog att underskatta sömnens läkande kraft och att förringa dess viktiga roll inte bara i våra liv utan även i våra samhällen.