Natura 2000-områden. Vem bryr sig?

TEXT & FOTO Klas Lundström

För LKAB är provborrningarna i Kaitum fjällurskog i Gällivare kommun lika mycket en viktig symbolhandling som ett styrkebesked i svåra tider. Inför ett gungfly till mineralmarknad markerar prospekteringen i Kaitum att den statliga jätten alltjämt är en innovativ och expanderande aktör samtidigt som LKAB erbjuder värdefulla jobb i Norrbottens inland.

Men de senaste åren har varit svåra: 2013 ståtade visserligen bolaget med miljardvinster, men sedan började malmpriserna att falla och så sent som i februari 2015 tvingades LKAB minska sin personalstyrka med 400 tjänster.

Den senaste tidens börsras och finansiella oro i Kina, en av LKABs viktigaste kunder, har inte hjälpt till att förbättra framtidskalkylerna. LKAB säger sig dock inte nämnvärt oroas över Kinas börsras, i stället är det överproduktionen som ses som det långsiktiga hotet:

– Vi ser att järnmalmsmarknaden kommer att vara tuff de närmaste åren, huvudsakligen på grund av ett överutbud som pressar priset. LKABs lösning är dock inte att bryta mindre, utan tvärtom öka volymerna för att därigenom sänka produktionskostnaden per ton och på så sätt öka vår konkurrenskraft, säger Anders Lindberg, kommunikationsansvarig för LKAB.

Det är emellertid fler än LKAB och övriga malmproducenter som väntar på svar. Regeringen har ännu en gång skjutit upp beskedet om Kallakgruvans framtida öde i Jokkmokks kommun. Brittiska Beowulf Mining, som hoppas få bryta malm nordväst om Jokkmokk, har rivit upp känslor bland invånare som inte önskar förvandla den turistberoende kommunen till »en gruvkommun« och även stämts av företag som utfört provborrningar åt bolaget. Anledningen till stämningen är enligt SVT Norrbotten obetalda fakturor för motsvarande 350 000 kronor.

LKABs provborrningar i Kaitum fjällurskog har många beröringspunkter med den osäkra processen kring Kallakgruvan: även här ges industriella intressen företräde framför rennäring och miljöhänsyn. Kaitum är ett sjö- och skogsrikt område omgivet av barrskogar, våtmarker och lågfjäll. 2007 utropade länsstyrelsen i Norrbotten Kaitum fjällurskog till ett Natura 2000-område, vilket skyddar området enligt Sveriges miljöbalks sjunde kapitel. Men det är inget livslångt vaccin mot mineralutvinning och provborrningar, för vilka särskilda tillstånd krävs, utfärdade av Länsstyrelsen.

Frågan är ifall olika certifieringar, som exempelvis Natura 2000, har någon betydelse. 2014 avslöjade radioprogrammet Kaliber att naturområdenas skydd inte avskräcker vare sig inhemska eller utländska gruvbolag från att sondera svenska malmterränger. 22 procent av Sveriges 900 undersökningstillstånd berör områden helt eller delvis belägna inom naturreservat, redovisade Kaliber. Men i fallet med Kaitum fjällurskog har debatten snarare handlat om huruvida Girjas sameby varit med på tåget eller inte. Anders Lindberg menar att LKAB länge förde en dialog med Girjas sameby:

– Den senaste tiden har vi gjort upprepade försök till samråd, vilket hittills avvisats, säger han.

Girjas sameby håller inte med om den beskrivningen, utan upprepar att de föredrar provborrningar under sommartid, för att störa renskötseln så lite som möjligt. Men länsstyrelsen har sagt nej till provborrningar under sommaren med hänvisning till Kaitums »skyddsvärda skogsområden«. En hållning som Mats Berg, ordförande i Girjas sameby, anser är inkonsekvent:

– Om det blir brytning [i Kaitum] i framtiden så förstörs ju ändå dessa områden, sade Mats Berg till Norrbottensaffärer.

Artikeln publicerades först i Syre.

Tillbaka till förstasidan