TUNT REGN

ÖVER AZORERNA.

26/4: I veckans Flamman publicerade jag ett reportage om Azorerna, vilket är ett utdrag ur min nya bok Portugals vinter. Finanskrisen har tvingat södra EU på knä. Den autonoma ögruppen Azorerna, tillhörande Portugal, är inget undantag. Brist på jobb och hoppfulla prognoser har väckt örikets krav på självständighet. Men vad skulle självständighet innebära politiskt, och vilka färger bär dess främsta företrädare? Läs utdraget och varför inte mer om Portugals vinter..?

TERRENCE MALICK

& TYSTNADENS HEMLIGHETER.

19/4: Då och då ― oftast på obskyra filmbloggar ― publiceras suddiga bilder som sägs fånga Terrence Malicks ansikte. Den skygge filmregissören och författaren har gjort isoleringen och blygheten inför offentlighetens strålkastare till en smärre konst som smittat av sig i hans filmverk. När Malicks Tree of Life nådde västvärldens biografer 2011 titulerades Terrence Malick ”den frireligiöse filmmakaren” på olika kultursidor till följd av filmens existentiella och andliga frågeställningar. Inget kunde vara mer förenklat, och orättvist. Malicks sparsamma filmkatalog har under fyra decennier behandlat teman som är allt annat än svartvita: kolonialism, krig, ekonomisk demokrati och vapnets förförande berusning och makt. Läs min essä om planetens mest originella filmskapare.

SPÅRFEL: TRE ARTIKLAR

OM SVENSK JÄRNVÄGSPOLITIK.

18/4: Bidrar med tre artiklar i SEKO:s senaste tidningsbilaga Spårfel. Texterna lyfter teman om svensk järnvägs framtid, går det att utförsälja mer och strunta i att investera i järnvägen — såsom nu sker under den borgerliga alliansens vidöppna ögon? Även intervju med banarbetare som riskerar uppsägning, SEKO:s ordförande Janne Rudén, Anders Ygeman (s) och de anställda som beskriver märkliga yrkesskador utmed Roslagsbanan. Missa heller inte en av årets viktigaste artiklar: om Sara, den som skadades allvarligt i olyckan längs Tvärbanan — men av sin arbetsgivare offentligt anklagades för att ha "stulit tåget".

DÖDEN — EN BOOKLEG

OM EN ODÖDLIG INDUSTRI.

15/4: Jag ägnade några veckor åt att i personlig reportageform närma mig döden som industri, som affärsidé och en marknadsprodukt, vilken som helst. Det är tema jag, liksom många andra, har personlig erfarenhet av, men jag skriver inte därför, utan främst i egenskap av betraktare och besökare i kistfabriker, hos begravningsaktörer och i likbilar, och hos gemene individer vars personliga möten med dessa marknadsidkare blivit till minnen som levt kvar medan anhöriga inte gjort det. Döden är en bookleg, alltså ett slags e-bok som finns att ladda ned gratis från Rongo Förlag. (Och snart nog även på den här sidan.)

MARGARET.

8/4: Margaret Thatcher är död. Men de ärr som hennes nyliberala politik lämnade efter sig — i såväl Nordirland som brittiska kolgruvor, i svikna chilenares hjärtan och bland Eldslandets krigsveteraner — lär leva vidare för evigt. Läs min dagsvers om Margaret.

"PORTUGALS VINTER":

FINNS NU ATT BESTÄLLA!

3/4: I dag begav jag mig till "posten" och hämtade ut en tre kilo tung lätthanterlig kartong. I den hade en första våg av min nya bok Portugals vinter äntligen vilat ut efter färden från tryckeriet och förlagskontoret i centrala Malmö. Boken är en fin pocketutgåva med flikar och aktuellt innehåll. Från den här sidan kan den intresserade beställa boken för 49 kr (plus ev. frakt), eller kombinera med ett bokpaket, där fyra av mina böcker kan förvärvas för 100 kr. Läs mer om boken och bokpaketet!

"PORTUGALS VINTER"

HAR KOMMIT FRÅN TRYCK!

28/3: Jag mottog under den soliga torsdagsförmiddagen ett samtal från min förläggare, Per-Erik Persson. Med glädjande besked: Portugals vinter hade anlänt från tryck! Snart kommer bokpaketen att börja skickas ut till alla som beställt, så snart bokpallen anlänt från Malmö. Läs mer om min nya bok här, med ett intressant tema: Portugals tusentals emigranter, som i finanskrisens spår lämnar hemlandet bakom sig för en ny tillvaro. Destinationerna är iögonfallande: ex-kolonierna Angola, Moçambique, Brasilien, till och med det fjärran Östtimor. Kvar i Portugal, på Azorerna, i Lissabon, utmed atlantkusten, har finanskrisen ifrågasatt en stolt nations självbild. Tills boken är er tillhanda, läs min ledare på samma tema.

VI SKA ALLA

ÅT SAMMA HÅLL.

25/3: Vi kan kalla henne Anna. En kvinna i trettioårsåldern utan tak över huvudet. Jag har flera gånger stött på henne som hastigast i tunnelbanevagnens rusande rörelser. Rösten är lågmäld, en ärrad kaffemugg i papp vilar i handflatan. Nu när kölden tagit ett nytt och förmodligen sista strypgrepp om Stockholm i mitten av mars är hennes händer svullna och blåfärgade efter nätter spenderade under bar himmel. Läs hela krönikan som gick i helgens Södra Sidan.

>>PER-OVE SISTA RESA<<

— MÅNGA RESOR I ETT.

23/3: Under fredagen damp Filter #31 ner i brevinkastet. På sida 50 inleds reportaget "Per-Oves sista resa", på den här sidan bör du leta dig till sidan med samma namn. Hunden Lisa sprang och doppade nosen i brevskörden, insåg att det inte var något av märkbart intresse, en räkning där, en National Geographic där — att husses utdragna gräv kring den gotländske dokumentärfilmaren Per-Ove Carlssons märkliga död 1992 äntligen publicerats är väl inget att vifta på svansen åt? Och det fastän arbetet med reportaget krävt ett och ett halvt års arbete, mer eller mindre heltid, och att tid lyfts bort från lek och skoj till allvar och gräv? Hunden Lisa hoppar upp på soffan igen, borrar ner sig i hörnet på filten som lagts ut för just henne. Kanske hennes sätt att göra bokslut. Men starkare än något annat sveper en sorg över mig: Per-Oves öde har förföljt mig under flera år nu, och min rädsla har alltid varit hans syn på vårt slutresultat. Som frilansjournalister har vi starkt känt för Per-Ove och hans öde och ovissheten hans anhöriga svävat i, i över två decennier. I Kiunga, där han dog, kände jag hans närvaro väldigt starkt — särskilt den sista natten innan vi skulle flyga tillbaka till Port Moresby eftermiddagen därpå. Per-Ove lämnade aldrig Kiunga, och de texter som under de tjugo år som gått sedan dess skrivits om hans död har alltid tyckts lämna honom kvar där, bortglömd och förringad. Det har varit vår kanske starkaste drivkraft: att ta Per-Ove därifrån, och hem till gotländska Toftas kust.

PAPUA #4.

21/3: För drygt ett år sedan inledde jag min granskning av den gotländske dokumentärfilmaren Per-Ove Carlssons tragiska död i Papua Nya Guineas djungel 1992. Han hade rest dit två månader tidigare för att som första svenske journalist nånsin bevaka konflikten i Västpapua, som Indonesien ockuperat sedan 1960-talet. Men nåt gick väldigt fel och Per-Ove påträffades död den 29 april. Utredare i PNG och Sverige kom snabbt fram till självmord. Han var just till att avsluta sin drömresa, han hade samlat material till en dokumentär, målet med resan var uppnådd — ett märkligt läge att ända sitt liv på, inte sant? Det tyckte jag och Ivar Andersen också. Och nu publicerar vi äntligen vårt grävjobb i Magasinet Filter (#31) som når butik i dagarna. Håll utkik efter mycket mer info om Per-Ove Carlsson och vårt reportage som läggs upp här inom kort.

Till minne av Per-Ove Carlsson.

HUGO CHÁVEZ & VENEZUELAS

OLJESOCIALISM.

6/3: Hugo Chávez är död. Cancern kräver många offer och Venezuelas president blev en av dessa, efter en lång tids sjukdom. Hans många anhängare sörjer, känner rädsla över den bolivarianska revolutionens framtid. Jag skrev i min bok Den här platsen faller samman om förutsättningarna inför ett Venzuelas "efter Chávez". På plats i Venezuela var det tydligt att många som stödde Chávez-administrationens politik hade svårt att utröna en efterträdare, någon som kunde plocka upp presidentens mantel. Nu har den stunden kommit, vice-president Maduro har efterträtt Chávez fram till nyval äger rum i april. Kommer Chávez projekt att falla med honom, kommer oppositionen, ivrigt påhejade av bl.a SILC, Bildt och Malm, att segla in i maktens korridorer, eller har majoriteten av Venezuelas befolkning — varav många lever i fattigdom — att föredra det bolivarianska projektet? Klart är att det senare har väckt mer hopp om jämlikhet och ekonomisk demokrati än decennier av nyliberalism och väststödda regimer förmådde eller behagade göra.

[Läs även min essä Maktens män, om Chávez, Fidel Castro och biografierna som skrivits om dem.]

PAPUA #3.

4/3: Västpapuas unga väljer en ny väg för att nå självständighet från Indonesien. Den väpnade kampen — en "Davids kamp mot Goliat" som James Cameron inspirerades av under skrivandet av Avatar — leder ingenstans, menar andra generationens västpapuaner uppvuxna i exil. Det Västpapua älskar de lika högt som sina ledare. Men det förblir än så länge ett förlovat land de endast känner via sånger, sagor, historier och folklore. Läs mitt och Ivar Andersens reportage. Mer är att vänta på reportagefronten om Västpapua. Så håll ut! Och håll till godo.

BOKPAKET: 4 BÖCKER

FÖR 100 KR.

3/3: Mina böcker Badlands, Krokodilernas land, Aotearoa och min kommande bok Portugals vinter går nu att köpa direkt från mig för 100 kronor i ett förnämligt litet bokpaket. För beställningar per post tillkommer 40 kronor för porto, bosatta i Stockholm kan stämma träff och få bokklasen direkt i hand. Mer bokrea anno 2013 kan det knappast bli — och mer litterärt reportage för slantarna hittar du troligen inte nån annanstans. Mer info här.

BOKINFO:

"PORTUGALS VINTER".

2/3: Äntligen kan jag meddela att min bok om Portugals vedermödor i finanskrisens spår påbörjat sin resa till tryckeriet. Förväntat släpp blir i april. Det är tredje gången jag samarbetar med Notis förlag och förläggaren Per-Erik Persson, ett samarbete som kommit att utveckla mitt författarskap. Portugals vinter är ett litterärt reportage i bokform om ett stolt land och ett stolt folk vars identitet och kultur kommit att ifrågasättas och utmanas i finanskrisens spår. Läs mer om boken och förhandsboka ett ex — självfallet till överkomligt pris.

PAPUA #2.

28/2: Äntligen börjar jag och reporterkollegan Ivar Andersen skörda frukten av arbetet i Papua Nya Guinea. I veckans Arbetaren kör vi ett reportage om tillvaron för papuaner och västpapuanska flyktingar i byn Dome, där tillvaron eggats av sociala spänningar och förgiftade floder. Reportaget läses bäst här, men jag vill ändå puffa för att mycket ännu återstår att berätta från Papua. Mars kommer bli en spännande månad journalistiskt. Så håll ut!

"BADLANDS" PÅ BOKREAN.

23/2: Min reportagebok Badlands från 2011 ingår i årets bokrea. På Adlibris går den att köpa för endast 25 kronor. Slå till!

MATLANDET: VERKLIGEN

NÅGOT ATT HURRA ÖVER?

22/2: Landsbygdsminister Eskil Erlandsson har tillsatt en utredning som, föga förvånande, pekar på Sverige ‒ Matlandet som en succé, en framgångssaga, nåt att bygga vidare på. Det hade nog inte spelat så stor roll hur siffrorna hade tett sig, den kritik som framförts om Matlandets demokratiska underskott, köttlobbyns fingrar i syltburken och märkliga prioriteringar är inte ministern särskilt intresserad av. Matlandet är skolexemplet på politisk toppstyrning när den är som farligast: hur resultatet ska presenteras är redan bestämt på förhand, troligen skrevs rapporten innan projektet ens hade invigits 2010. Läs min artikelserie om Matlandet.

DEN GLÖMDA BYN.

FITTJA PARADISO 2.0.

10/2: Varför vräks en familj? Räkningar har lagts på hög, de kan inte betala sina hyror. Kanske har någon av hushållsförsörjarna (ibland bara en person) mist sin anställning. När ett barn förlorar sitt hem, sin bas, blir det då inte fattigare, socialt och ekonomiskt? Vad är inte det, om inte ett barns instängdhet i fattigdom. Journalisten Janne Josefsson har många gånger gjort sig själv till talesperson för det svenska klassamhället. Men när han i slutet av 2012 axlade ansvaret att beskriva och negligera bilden av barnfattigdom i Sverige gick något fel. Väldigt fel. Krönika i Södra sidan.

PORTUALS VINTER.

20/1: Lagom till att snön börjar smälta, i mars, hoppas jag på att ge ut "Portugals vinter". Det kommer att landa i en bok om en av finanskrisens kanske minst kända offer: Portugal. Läsaren tas med till Azorerna, Lissabon, kustremsans glömda byar och även en avstickare till Katalonien. Boken har som syfte att visa på den brutala cirkel som slutit sig kring södra EU:s medborgare: en verklighet där hungern är så påträngande att soptunnor inte längre är en plats att blott passera, den kan även rädda ditt liv. För mer info, följ twitter och Notis.

ANNIE LÖÖF & BONDEN

SOM SÖKER FRUAR.

11/1: "Nu får ni ge er", sade Annie Lööf till Ekots reporter gällande synen på månggifte när denne citerade partiledaren ur ett dokument från tiden i ungdomsförbundet. "Det där tyckte jag för många år sedan", replikerade Lööf efter att ha påstått att hon aldrig till fullo stått bakom något förslag om månggifte. Frågan i sig hör inte hit, det kunde vara vilken som helst, det intressanta är Annie Lööfs syn på sig själv som partiledare och att saker från förr, från "tiden i ungdomsförbundet", inte bör rotas i — än mindre tas på allvar. Så hennes uttalanden om slopande av CSN, public service, medlemskap i Nato, att bryta det statliga monopolet på alkoholförsäljning och att skrota LAS (Lagen om anställningsskydd) är inte av intresse när hon blivit partiledare? Läs krönikan här.

PAPUA #1.

7/1: Den som (till viss del med rätta) undrar vad jag hade för mig i Papua Nya Guinea sista månaden under 2012 kan läsa det här färska reportaget (för Jakarta Post) om västpapuanska flyktingars situation nära gränsen till det ockuperade Västpapua. Reportaget är skrivet tillsammans med Ivar Andersen, en av landets skarpaste journalisthuvuden, och tillsammans kommer vi att bjuda på mer — mycket mer — från Papua under våren 2013. Tills dess, trevlig läsning.

GOD JUL: HÄLSNINGSFRAS

ELLER ROP PÅ HJÄLP?

23/12: Julen är uppoffringarnas tid. I det nya klassamhället återvänder många barn från jullovet och tvingas ljuga inför lärare och skolkamrater om hur julen firats, om vilka julklappar de fått. På BRIS vet man hur saker och ting verkligen förhåller sig. För några år sedan hörde jag mig för om barnens generella välmående under julen. Beskedet var som en sten i hjärtat: "Jullovet är den värsta tiden för många barn." Läs krönikan här.

BARA BANKOMATERNA

BLÄNKER.

18/12: Vart går man de dagar då allt är stängt? Som om världen övergivit sitt hela existenskoncept — varuhusen, butikerna, konsumtionstemplen — och lämnat den moderna mänskligheten åt sig själv. Vet de vad de ska göra? Hur man beter sig, när det inte finns nåt annat att kasta sig in i, förlora sig i. Frågor återvänder alltid med stillhet och tystnad. Är det därför verklighetsflykterna under julhelgen ofta görs i form av barnmisshandel, redlösa fyllor och bekräftelseyttringar i form av gåvor? Läs julmeditationen här.

BÖRJA I MIDDLE EARTH,

FORTSÄTT I AOTEAROA.

14/12: Att se Peter Jacksons filmatisering av "Lord of the Rings" på storduk på Nya Zeeland tilltalade inte enkom min nördiga fascination för sagan i sig, det bidrog även (vill jag minnas) till en djupare upplevelse av filmatiseringen. Att senare resa i en gammal och bensintörstig Ford Falcon och med ögat söka efter dalar, fjordar, bergstoppar och samhällen som agerat värdar för filmteamet förlängde denna speciella, namnlösa känsla. Den låg i luften. Hela Nya Zeeland levde med Peter Jackson och "Lord of the Rings" i många år, många ansåg att det var värt det, andra fick snabbt nog, men klart är att filmtrilogin har lyst upp önationen på andra sidan jordklotet på kartan på ett sätt som varken radikal miljöpolitik, omtalade skolsystem och mytomspunna maorikulturer mäktat med. Läs hela texten här.

FÖRBIFART STOCKHOLM

& URBANA ANSIKTSLYFT.

12/12: Problem byggs gärna bort, vägar symboliserar välstånd och framtidstro medan samhället i fråga kantas av arbetslöshet och social nedgång. I Europa har dessa "lösningar" blivit attraktiva efter att ha åsett de egna bostads- och byggmarknaderna slås i spillror av finanskriser, lånebubblor och effektiv lönedumpning. Runtom i världen försöker miljonstäder bygga bort problem genom att fördriva invånare som rest bostadskvarter i nedgångna stadsutkanter. Som följd är miljontals urbana nomader på jakt efter en boplats. Läs texten här.

EFTER EN REPORTAGERESA.

11/12: En skillnad på över fyrtio grader. Det slog mig efter första andetaget i stockholmssnön. Hettan i hjärtat av Papua Nya Guinea var av en art jag aldrig upplevt förut. Gränsregionen mellan Västpapua och PNG, som var målet och spelplats för reportageresan, ligger belägen i en sänka, omringad av berg och djungel. Följden blir en plats befriad från vind och bris, allt kryddat av förorenade floder, gruvruscher och västpapuanska flyktingar som inte längre orkar vänta på att de mänskliga rättigheterna ska hinna ifatt även dem. Reportage på olika fronter, på olika teman, är att vänta inom kort och inom de närmsta månaderna.

ÖSTERSJÖNS GLÖMSKA.

5/11: Hösten 1994. Minnen tränger sig på lika oväntat som förkylningen några dagar tidigare. 1990-talet: en lång utdragen natt. Början av en märklig tid: populismen och rasismen började göra gemensam sak i riksdagen i Ny Demokratis galoscher, Carl Bildts regering visade sig inkompetent under 90-talskrisen och förorten brännmärkas på allvar som gudarnas förgätna plats. Läs meditationen här.

SÅ HAR VÄRLDEN

GJORTS VIT.

29/10: Vad kom först, Tintin i Kongo eller snön? Några bararbetare sjunger julsånger med sarkastiska stämmor, förlänger den kollektiva känslan av isolering. Så har världen gjorts vit. Vad kom först, opinionssiffrorna som smeker nyfascistiska partier på ryggen, eller vad det folkföraktet från medieeliten när de bestämde sig för hur du får och inte får delta i det så kallade offentliga samtalet? Läs den utdragna tanken här.

FÖREDRAG OM HONDURAS

TEMA: NYLIBERALISM.

22/10: Måndagen den 29 oktober kommer jag att föreläsa om Honduras på Café Världen, i TCO:s lokaler på Östermalm, i Stockholm. Tema för kvällen är nyliberalismens återkomst i Latinamerika i allmänhet och Honduras i synnerhet. Tidpunkt för föreläsningen är 18.00 och adress är Grev Turegatan 33, t-bana Östermalmstorg. Läs mer om vad jag skrivit om Honduras i boken Badlands.

DEBUT SOM KRÖNIKÖR

FÖR SÖDRA SIDAN!

13/10: Det känns hedrande att debutera som krönikör för Södra Sidan, en lokaltidning med fokus på söder om söder, det vill mena de söderförorter belägna bortom tullgränserna, ofta klichébeskrivna i etermedia: Skärholmen, Bredäng, Sätra, Vårberg, Vårby, Fittja. Min första krönika försöker visa på att södra Lapplands inland och miljonprogram i södra Stockholm ser relativt lika ut: politiskt, ekonomiskt och, framförallt, socialt. Läs krönikan här.

FÖREDRAG OM ÖSTTIMOR.

5/10: Är inbjuden att föreläsa om Östtimor på Lärarförbundets internationella kommittés årsmöte i Södertälje fredagen 5/10 17.00. Teman kommer bl.a att vara valåret 2012, korruption, FN, krisen 2006-2008 och framtidsutsikterna. Min bok Krokodilernas land ligger till grund för föredraget. Läs föredraget i omskriven form här.

NYTTIGA IDIOTER.

31/9: Alliansregeringen har helt avväpnat den granskande journalistiken. Den sittande politiska makten kastar sitt metspö i den mediala insjön. Mediastimmet nappar – även om tuggmotståndet blott är små bitar av en större helhet, långt ifrån den fullständiga berättelsen om hur en regering helt avväpnat den granskande journalistiken. Läs debatten här.

VÄSTPAPUAS AVATAR.

27/9: Det är mycket vi inte vet om Västpapua (ockuperat av Indonesien sedan 1960-talet): 1) att svenska AP-fonden profiterar på MR-brott, 2) att den vackra storfilmen Avatar är inspirerad av läget där. Denna essä utgjorde grunden för en föreläsning jag höll om Freeportgruvan i Östersund tidigare i år. Läs essän här.

DET HANDLAR OM

NÅGOT ANNAT.

25/9: "Du igen..?" "Ja..." "Jag såg dig här förut. Varför kommer du hit igen?" "För att sitta ner en stund." "Ska du läsa?" "Va, nej... Jag har musik." "Men den här platsen är till för läsning. På ett bibliotek läser man." Scen från ett bibliotek på Östermalm. Läs betraktelsen här.

SKOGENS PRIS.

20/9: Ett reportage om svensk skogs- och timmerindustri. Resultatet efter en reportageresa till Storuman, Sorsele och Ammarnäs och möten med Skogsstyrelsen, samebyar och miljöaktivister. En stark minnesbild, som ibland tränger sig på (och ofta när jag färdas med kollektivtrafiken), förevigades längs med väg 35: ett färskt kalhygge. Doften av fällda träd. Av liv. Även död. Jag tänkte: det är som att stå i ett slakthus. Den känslan strömmar även genom reportaget som går att läsa här.

TORSDAGEN DEN

TRETTONDE.

16/9: Ansvaret skribenten har för sin text råder det sällan något tvivel om — däremot vem som kan tänkas beröras när en frilansare råkar illa ut (så som skedde längs med Afrikas horn). Det ansvaret har många teorier beroende på vem du frågar, men allmänhetens åsikter om frilans-journalistens utsatthet och villkor har i kommentarernas fält, insändare och under resor i kollektivtrafiken snappats upp: "Jag håller med Bildt, bara att skylla sig själv om du är så jävla dum och reser till en sån plats." Läs texten här.

INTERVIEWED IN

LITERARY TRAVELER.

12/9: After reading Man’s Last Chance: Impressions of Central America we couldn’t wait to catch up with the author, journalist Klas Lundstrom, and get his thoughts on Theroux, traveling to Central America, and the best ways to experience the Mosquito Coast. Sit back, relax and enjoy, as we take a look Behind the Article.

HEMSIDA 2.0.

11/9: Den här sidan håller, vilket somliga kanske redan noterat, som bäst på att uppdateras, snyggas till och justeras. Merparten av redan publicerade reportage, essäer och debattexter håller som bäst på att arkiveras, och färskt material läggs naturligtvis upp, t.ex debattexter här intill. Trevlig läsning!

ÄRRENS EROSION:

3 x NICARAGUA.

8/9: Tre reportage från Nicaragua: från ekologisk landsbygd, revolutionen som flyttat in på museer, intellektuella röster som reder ut vem som är sandinist och vilka som sålt sig. Läs reportageserien här.

"AOTEAROA" TILL TRYCK.